Verkligheten i berättelsen

Simon heter verkligen Simon. Han arbetar som kyrkogårdsvaktmästare vid Östra Torps kyrka i Smygehamn och älskar att sjunga. Verklighetens Inga är tidigare folkskollärare och besöker ofta kyrkogården. Strax söder om kyrkan finns graven över bilägare Nils Mårtensson och hustrun Anna.

Artiklar i Trelleborgs Tidningen berättar om Nils Mårtenssons dramatiska olycka, och om att änkan Anna Mårtensson fick begränsad livränta då olyckan delvis ansågs vara Nils eget fel.

Anna skulle, under resten av sitt liv, försörja sig som spettekaksbagerska. Bageriet låg i ett brygghus alldeles vid havet i Smygehamn. Till sin hjälp hade hon en med-arbetare, en “hjälpreda”.

Kvinnorna som nämns i musikalen, Hulda Stickerska, Tilda Tvätterska och Mjölkbutiks-Helga, har alla levt och verkat i Smygehamn, men ingen av dem fick någon yrkestitel skriven på sin gravsten.

Gravrätten gäller i 25 år. Därefter återgår gravplatsen till kyrkogårdsförvaltningen. En del stenar bevaras av kulturhistoriska skäl, andra ställs åt sidan, vissa återanvänds. På en del kyrkogårdar har det hänt att stenar skickats till stenkrossen och förvandlats till bland annat vägfyllnad.

Efter andra världskriget lämnades Östeuropa i ruiner och stora delar togs över av Sovjet. Det nya styret i Polen ville, under ledning av president Bierut, skapa ett proletariatets diktatur där alla människor skulle bli fria och jämställda. Men istället blev svält, terror och brutala våldsmetoder en del av vardagen.

Många polacker flydde över havet i de farkoster som fanns att tillgå. I vissa fall fick de hjälp av människor som bodde längs Skånes sydkust.