Embedded Files
Publikrecension (då ingen tidning hade möjlighet att ta sig till Dösjebro...)
Publikrecension (då ingen tidning hade möjlighet att ta sig till Dösjebro...)
"WOW!
Vilken makalös maktdemonstration i ord och ton!
Allmänmänskligt, finurligt, bildande och synnerligen relevant. Samhällskommenterande utan pekpinnar med massor av plats för egen reflektion. Alla i publiken kan hitta något i historien som berör just dem, och det är väl det som kännetecknar stor konst? Jag var underhållen från början till slut och längden var perfekt. Greppet att vända nutidens politiska styggelse "post-truth" - att uppdikta ett eget narrativ för egen vinnings skull - och låta andra akten kretsa kring detta genom Simons välvilja gillade jag skarpt. Liksom författandet var musiken virtuos med många lager och otroligt genomarbetad. Stor variation, och mästerligt sammansatt och instrumenterat, trots endast fyra musiker. Många geniala finesser som stöttade historien subtilt.
Festscenen i första akten när festmelodin skiftar från dur till moll och Anna hamnar i bakgrunden (men sceniskt stående stoisk i förgrunden) var rysligt effektiv och man satte leendet i halsen.
Riktigt, riktigt bra regi, ljud och ljus också, ska nämnas så klart.
Den hemliga röda tråden med "SCH", som går från ingrediens, via östeuropeisk angivarrädsla till den avslutande ordleken med det svåraste fonem det svenska språket har att erbjuda - Sj-ljudet - var det retoriska grepp som imponerade mest på mig, tror jag.
En viktig detalj för helhetsintrycket var att stämningen kring Folkets Hus var avslappnad, anspråkslös och välkomnande. Visst, högtidlig och seriös under själva föreställningen, men befriad från alla finkulturella drag.
Jag kunde fortsätta hyllningen länge, men nöjer mig här.
Grattis till er och tack för en riktigt meningsfull kulturgärning."
Hur började allt?
Hur började allt?
På en gravsten vid Östra Torps kyrka i Smygehamn, Sveriges sydligaste kyrka, hittade vi en diskret inskription: Bilägaren Nils Mårtensson och hustrun Anna. Det väckte vår nyfikenhet, och i musikalen gräver vi nu djupare i jorden: Vem var denna anonyma bilägarhustru, egentligen? Och vem kunde hon ha blivit?
Handlingen växlar mellan dåtid och nutid. Verkliga personer och händelser, där materialet hämtats från intervjuer och tidningsarkiv, vävs samman med fiktiva berättelser och skrönor. Den rör sig också mellan det lilla bysamhället och den stora världen.
Musiken pendlar mellan den enkla visans direkta tonspråk och mer dramatiska klanger. Instrumentalensemblen, bestående av fyra kammarmusiker som ackompanjerar de tio sångarna, väver samman allt till en musikdramatisk berättelse om vår bilägarhustru.
En rad frågor dyker upp längs vägen: Vilka människoöden döljer sig bakom gravstenarnas inskriptioner? Vilka personer och samhällsgrupper blir ihågkomna och vilka blir bortglömda? Hur önskar vi själva att vår livsberättelse bevaras åt eftervärlden? Är det ens viktigt att slå vakt om sitt eftermäle? Och är det tillåtet att justera backspegeln?
Vi som gjort musikalen är tonsättare Daniel Hjorth och textförfattare Kerstin Weman Thornell. Vi samarbetar sedan flera år tillbaka, vilket har resulterat i två körverk, en skiva samt flera sånger och körstycken som framförts i större och mindre sammanhang.
Page updated
Google Sites
Report abuse